Matt, trött och helt slut.

Letade fram mina skidor ur förrådet och förberedde mig för en njutbar tur i den vita naturen... trodde jag...


Naturen var njutbar, men inte åkturen. Jag är glad att jag tog mig runt den 3 km KUPERADE slingan. Utan vare sig glid eller fäste (läs med ovallade skidor) kämpade jag mig backe upp och backe ner, med blodsmak i munnen, isningar i öronen och ett knallrött svettigt ansikte. Inte att undra på att de stackarna som åkte förbi mig stirrade på mig som ett UFO.
Trodde inte att jag skulle orka sista km, men massor av alldeles FÄRSKA älgspår i skidspåren fick mitt adrenalin att hjälpa mig att spurta hem.

Så här i efterhand, nyduschad med fortfarande skakis kan jag tänka mig att göra det igen, men då ska skidorna vallas först och jag ska ha med mig en kompis som kan skrämma iväg ev. älgar!!!